Stark i över 20 år

Jag hittade nyligen en text som jag skrev i februari 2014. Elden sprakade, snön föll tyst utanför fönstret i Järvsö och jag försökte sätta ord på varför vi höll på att öppna Stark Yoga. Det är en märklig känsla att läsa den nu. Inte för att den känns fel, utan för att den fortfarande känns så sann. Känslan vi ville skapa med Stark Yoga var en skön miljö för yogapractice, men även en omfamnande varm känsla i rummet att landa in i, en plats att utforska och hitta sig själv.

Men det har hänt en del sedan dess, och jag tänker att det är dags att blicka tillbaka, på djupet.

Många krokiga spännande vägar med utmaningar och enorm glädje har korsat mitt liv, framförallt mitt liv med yogan närvarande. 

Min yogaresa började väldigt knaggligt i början på 90-talet när jag var i USA som au-pair, där träffade jag en underbart inspirerande personlig tränare, David, som efter en trafikolycka blev rullstolsbunden. Under många år hade han en envishet att ”komma tillbaka”, och med hjälp av lite annorlunda metoder, yogainspirerade rehabiliteringsmetoder lyckades han träna sig tillbaka. Så när jag kom i kontakt med David var han helt återställd och fullkomligt sprudlade av livsenergi. På hans klasser blandade han vanlig fysik träning med yoga och avslappning/visualisering. Det var där och då som en längtan och dröm föddes hos mig, att så vill jag också kunna inspirera andra, att få människor att bli berörda, upptäcka självkännedom och att välja livet!

Jag minns med värme hur jag kom i väg på en intensivhelg i Ashtangayoga hos Maria Boox i Stockholm, runt 2000 och fastnade direkt, detta var min väg. Efter den helgen har yogan varit en viktig del i mitt liv, och till viss del varit mitt liv.

Kort efter det började jag undervisa i yoga, till en början väldigt opretantiöst via Ljusdals Gymnastikförening. Och samma år startade Malin Berghagen och jag Shanti Yoga Center tillsammans i gamla Stallet på Stenegård i Järvsö. Dynamisk fysisk yoga, det vill säga Ashtanga Vinyasa Yoga, var i stort sett okänd i Hälsingland då. Vi byggde något från grunden utan att riktigt förstå att det skulle komma att bli stommen, basen i våra liv.

Malin och jag delade någon slags övertygelse om att det här var viktigt, och en glädje i att få dela det med andra. Järvsö och Ljusdal hade på riktigt blivit en samlingsplats för yoga.

Sedan kom mötet med Manju. Min första teacher training för Manju Jois hölls i samband med en intensiv tre veckors workshop utanför Askersund. Det var ett av de starka möten som man bär med sig hela livet, något landade i mig för att stanna. Manju är son till Sri K. Pattabhi Jois, bärare av en tradition som sträcker sig tillbaka till Krishnamacharya, mannen vars undervisning lade grunden för nästan all modern yoga. Det var David Williams och Nancy Gilgoff som förde Pattabhi Jois och den unge Manju till väst för allra första gången, till Encinitas i Kalifornien. Manju stannade kvar och bor och undervisar där fortfarande.

Camilla & Manju 2003

Hans blandning av genuin värme, humor och djup kunskap gick rakt in i hjärtat. På den workshopen träffade jag även hans fru Nancy och deras lilla dotter Sathu, en liten ett-åring som var med i shalan medan vi pratade filosofi och pranayama. Sathu hade fått sitt namn efter sin farmor, Savatri Jois. 

Under åren som följde fördjupades relationen till Manju och till traditionen.

Runt 2005 öppnade jag och Cecilia Gustavsson Stark Studio i Ljusdal, den första fasta stället för det som med tiden skulle bli Stark Yoga. Vi hade studion tillsammans i några år, och under den perioden hände mycket fint: Manju besökte oss med fru och dotter, Maria Boox var en återkommande gästlärare. Jag fick möjligheten att resa till Mysore och träna direkt med Sharath och med Saraswati under Pattabi Jois vakande blick. Varje möte lade ett nytt lager till förståelsen, och varje gång jag kom hem till Hälsingland tog jag med mig något nytt till undervisningen.

När Cecilia sedan flyttade sin verksamhet till Järvsö fortsatte jag hålla klasser på flera håll i Hälsingland, Orbaden, Hudiksvall, Söderhamn, Järvsö och Ljusdal och blev en sorts kringvandrande yogini. 

Resor har varit och är en stor del av mitt liv. Det finns en sida i mig som vill ut och upptäcka nya platser, kulturer, träffa nya människor och en stor törst efter kunskap. Jag skrattar när jag tänker tillbaks på Gurujis, Pattabhi Jois, varma men bestämda ord eka genom salen “Bad Lady, straight legs!” när jag inte orkade hålla benen raka i Navasana. På något vis så fungerade det, han fick oss att hela tiden orka mer, att gå djupare.

Det har blivit åtskilliga resor till Indien. Ett land som man bara kan älska, allt är galet och helt uppochner. Det går naturligtvis inte att blunda för den enorma fattigdom och hemskheter som finns där, men det finns en inneboende stolthet och grace, till och med hos dom som lever på gatan. En glädje och en “det ordnar sig”-mentalitet som är fantastiskt livsbejakande. 

Camilla Silver & Sharath Jois i Mysore

Hösten 2007 gick min första resa till Mysore i Indien, Ashtanga yogans källa, där Guruji Sri K Pattahbi Jois startade sin yogashala. Jag återvände även nästa år för att träna för Sharat Jois och Saraswathi.

Det var under dessa år som Johan klev in i bilden. Vi blev ett par 2010, och det visade sig snart att vi delade inte bara livet utan också en djup kärlek till yogans tradition och senare till de vediska rötterna. Johan är, liksom jag, auktoriserad av Manju att undervisa och föra hans familjs tradition vidare. Johans kunskaper inom Ayurveda och Jyotish lägger till ett djup i undervisningen.

Det var 2014 vi bestämde oss för att skapa den fasta punkten vi båda längtade efter. En riktig studio, en varm oas, en plats vi själva skulle vilja besöka som elever. Stark Yoga i Ljusdal. Och sedan ytterligare en studio i Hudiksvall.

Vi har sedan dess arrangerat ett antal teacher trainings med Manju i Stockholm, möten som för varje gång gett nytt djup till vår kunskap kring yoga, och stärkt bandet till honom och till den tradition som han för vidare.

Jag och Johan hade också förmånen att resa till Encinitas och träna hos Manju i deras hem på den plats där allt en gång startade, där Pattabhi Jois och den unge Manju klev av planet för första gången och förändrade yogans historia. Manju visade oss platserna, berättade om den gamla kyrkan utan el och värme där de tidiga eleverna yogade på sjuttiotalet. 

Cirkeln sluts, 2024 fick vi äran att välkomna Manju till Sverige igen, den här gången med Sathu vid sin sida. Inte det lilla barnet jag lärde känna den där gången för längesedan utanför Askersund, utan en ung kvinna och lärare med stor visdom och ödmjukhet. Hon växte upp i Encinitas, reste med sin pappa till workshops världen runt och absorberade traditionen inifrån. Att se henne undervisa ger en förståelse till vad parampara faktiskt innebär, något levande som förs vidare person till person, generation till generation.

Nu undervisar vi i en studio i Ljusdal och en i Hudiksvall, men den mesta verksamheten är i Ljusdal, och Suzanne Bäckman, elev och vän sedan över tjugo år, undervisar Yin Yoga. Vi reser, arrangerar workshops och undervisar som gästlärare på studios runt om i Sverige och ibland längre bort än så… 

Jag vill passa på att tacka alla underbara människor som korsat min yogaväg och alla fina möten. Vägen ligger fortfarande framför mig och ser fram emot många nya möten. Jag är nyss hemkommen från en inspirerande yogaretreat med Ashtangayogaläraren Petri Räisinen, där stärktes min övertygelse om yogans betydelse för mig personligen, och för yogans kraft att läka och bevara hälsan, och att min väg som yogalärare och budbärare av en lång tradition fortsätter med allra största glädje och innerlighet.

Det som Malin och jag startade i stallet i Hälsingland för längesedan har blivit till något vi inte kunde ha föreställt oss då medan på ett vis så är allt precis lika. Varje klass börjar på samma sätt som den allra första. Andetaget. Rörelsen. Närvaron. Surya Namaskara A, ekam, andas in! 

Ett andetag åt gången, i full närvaro.